Svensk ordbok 2009, webbversion

teokrati´ substantiv ~n ~er teo·krati·er●styrelse­form där makt­havarna motiverar sin ställning med att de har fått sin makt direkt från Gud ofta om ngn form av prästvälde relig.samh.Irans teokrati○äv.gudsvälde sedan 1760av grek. theokrati´a med samma betydelse, till teo- och kratei´n ’härska’; jfr aristokrati