Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
teo·krati·er●styrelseform där makthavarna motiverar sin ställning med att de har fått sin makt direkt från Gud
ofta om ngn form av prästvälde
relig.samh.Irans teokrati○äv.gudsvälde
sedan 1760av grek. theokrati´a med samma betydelse, till teo- och kratei´n ’härska’; jfr aristokrati