Svensk ordbok 2009, webbversion

1ten`ta substantiv ~n tentor tent·an●tentamen vard.pedag.hemtentaklara tentanköra på tentantenta (i/på ngt) (för ngn)sedan 1846till tentamen
2ten`ta verb ~de ~t tent·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad tentera vard.pedag.tenta på hela kursententa (av) en del av kursententa (i/på ngt) (för ngn), tenta (av ngt) (för ngn)sedan 1900till tentera Subst.:vbid1-359033tentande