Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tentor
tent·an●tentamen
vard.pedag.hemtentaklara tentanköra på tentantenta (i/på ngt) (för ngn)sedan 1846till tentamen
verb ~de ~t
tent·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelseskillnad
tentera
vard.pedag.tenta på hela kursententa (av) en del av kursententa (i/på ngt) (för ngn), tenta (av ngt) (för ngn)sedan 1900till tentera
Subst.:vbid1-359033tentande