Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
tenn·is·en●ett bollspel med en filtklädd boll och racket på en plan som delas av på mitten med ett nät
och med en el. två spelare på vardera sidan
sport.tennisbanatennishalltennismatchgrustennisgrästennisinomhustennisspela tennispå tennismed ett tennisliknande slagdvs. direkt tillslag (med klubba) på i luften mötande boll el. puck
i stället för att blockera pucken slog han på tennis ut den i mittzon
sedan 1886av eng. tennis med samma betydelse, äldre lawn tennis, till lawn ’gräsmatta’ och (forn)fra. tenez ’ta (emot) den (bollen)!’