Svensk ordbok 2009, webbversion
ten
substantiv
~en ~ar
ten·en
●
liten, smal stång av metall
el. legering
tekn.
sedan ca 1520
Peder Månssons Skrifter på svenska
fornsv.
ten
’slända; stekspett; smal stång’; gemens. germ. ord av ovisst urspr.; jfr
telning