Svensk ordbok 2009, webbversion

1tem´pera substantiv ~n temp·er·an●konstnärsfärg vars binde­medel ut­görs av en torkande olja och ett lim­ämne upp­löst i vatten dominerande före olje­måleriets genom­brott konstvet.temperamålningsedan 1835av ita. tempera med samma betydelse, till temperare ’blanda’; jfr temperera
2tempe´ra verb ~de ~t temp·er·ar●ställa in (artilleri­projektil) för brisering i visst, noga bestämt läge mil.tänd­rören var temperade i för­vägtempera ngtsedan 1843till lat. tem´pus ’tid’; jfr tempus Subst.:vbid1-358689temperande, vbid2-358689tempering