Svensk ordbok 2009, webbversion

telefonkort [-få`n-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tele·fon|­kort·et●(i för­väg in­köpt) kort som an­vänds som in­stick i telefon­automat i stället för mynt; med t.ex. 50 el. 100 markeringar radiotekn.man ringer billigare med telefonkort än med myntsedan 1989