Svensk ordbok 2009, webbversion
telefonkort
[-få`n-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tele·fon|kort·et●(i förväg inköpt) kort som används som instick i telefonautomat
i stället för mynt; med t.ex. 50 el. 100 markeringar
radiotekn.man ringer billigare med telefonkort än med myntsedan 1989