Svensk ordbok 2009, webbversion
tektoni
´
k
substantiv
~en
tekt·on·ik·en
●
läran om jordskorpans byggnad och struktur
geol.
plattektonik
sedan 1900
till grek.
tektonikos
´
’som avser byggnadskonsten’, till
tek
´
ton
’snickare; byggmästare’