Svensk ordbok 2009, webbversion

tek´niker substantiv ~n, plur. ~ tekn·ik·ern1person som yrkesmässigt ägnar sig åt teknik över­gripande benämningtekn.yrk.JFRcohyponymteknik 1cohyponymteknokrat beroendet av tekniker och specialister av o­lika slag ökadeindustrin byggdes upp av ut­ländska teknikerhumanister och tekniker måste kunna tala med var­andra○i sammansättn. äv. som yrkes­beteckningdatateknikerelektroteknikertandteknikersedan 18502person med viss (god) behärskning av sin verksamhets teknik ofta i sport­sammanhang, ibl. i viss mot­sättning till styrka el. ut­hållighet sport.yrk.JFRcohyponymteknik 2 lagets spjut­spets var en bländande teknikertungvikts­mästaren var en dålig tekniker men kunde i gen­gäld slå hårt○ibl. med negativ bi­betydelseandre­violinisten var en god tekniker men det var ock­så alltsedan 1929