Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
tekn·ik·ern1person som yrkesmässigt ägnar sig åt teknik
övergripande benämningtekn.yrk.JFRcohyponymteknik 1cohyponymteknokrat
beroendet av tekniker och specialister av olika slag ökadeindustrin byggdes upp av utländska teknikerhumanister och tekniker måste kunna tala med varandra○i sammansättn. äv. som yrkesbeteckningdatateknikerelektroteknikertandteknikersedan 18502person med viss (god) behärskning av sin verksamhets teknik
ofta i sportsammanhang, ibl. i viss motsättning till styrka el. uthållighet
sport.yrk.JFRcohyponymteknik 2
lagets spjutspets var en bländande teknikertungviktsmästaren var en dålig tekniker men kunde i gengäld slå hårt○ibl. med negativ bibetydelseandreviolinisten var en god tekniker men det var också alltsedan 1929