Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tavernor
tavern·an●typ av värdshus
ofta med vinservering som specialitet
serv.○äv. om enklare matserveringsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tavärne ’värdshus’; via lågty. av lat. taber´na ’bod; koja; härbärge; värdshus’; jfr tabernakel