Svensk ordbok 2009, webbversion

tautomeri´ [tautomeri´el.taftomeri´] substantiv ~n tauto·merin●form av isomeri var­vid två organiska ämnen skiljer sig en­bart genom att en atom växlat plats i molekyl­strukturen kem.sedan 1906modern bildn. till grek. tauto´ ’samma’ och mer´os ’(an)del’