Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tattarn, plur. ~, best. plur. tattarna
tatt·ar·en●medlem av en socialt utstött folkgrupp som ibland avviker från majoriteten genom att inte vara bofast
och på felaktiga grunder trotts vara rasmässigt avvikande
nedsätt.land.sociol.yrk.tattarsläktsedan 1512Stockholms stads tänkeböckerfornsv. tartare, tater ’tattare; zigenare’; av lågty. tatere ’tatar; tattare’; samma ord som tatar