Svensk ordbok 2009, webbversion

tas`ka substantiv ~n taskor task·an●väska eller större ficka åld.kläd.○äv. om manligt köns­organstarkt vard.sedan ca 1430Själens tröstfornsv. taska ’pung; väska’; sv. dial. taska ’väska; ficka; sköka’; av lågty. tasche ’pung; väska’; jfr task, taskspelare