Svensk ordbok 2009, webbversion

tar`va verb ~de ~t tarv·ar●behöva särsk. om abstrakta före­teelser ngt åld.Nollett dunkelt text­ställe som tarvar en förklaring○ofta pass.han hade all den ut­rustning som tarvadestarva ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. þorva, þarva ’behöva’; till tarv Subst.:vbid1-357342tarvande; tarv