Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tarv·ar●behöva
särsk. om abstrakta företeelser
ngt åld.Nollett dunkelt textställe som tarvar en förklaring○ofta pass.han hade all den utrustning som tarvadestarva ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. þorva, þarva ’behöva’; till tarv
Subst.:vbid1-357342tarvande;
tarv