Svensk ordbok 2009, webbversion

tarot [tarå´] substantiv, ingen böjning ●ett kort­spel med spel­kort med många o­lika figurer populärt särsk. i äldre tid; ofta med ockult an­knytning, bl.a. anv. att spå med spel.tarotkortsedan 1795av fra. tarot med samma betydelse; av o­visst urspr.