Svensk ordbok 2009, webbversion

tarm substantiv ~en ~ar tarm·en●ett lång­sträckt, slingrande organ i buken, som ut­gör det av­slutande partiet av matsmältnings­kanalen från mag­säcken till anal­öppningen anat.tarmblödningtarminnehållblindtarmtolvfingertarmtarmen består av tunn­tarmen, tjock­tarmen och änd­tarmenfiber­rik mat stimulerar tarmarnas verksamhet○spec. i ett ut­tryck för att ha av­föringtömma blåsan och tarmarna○äv. bildligt om lång­smal före­teelse, särsk. så­dan som ut­gör bi­hangbyn ligger vid en tarm av sjönsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tharmber; gemens. germ. ord med grundbet. ’genom­gång’