Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tarm·en●ett långsträckt, slingrande organ i buken, som utgör det avslutande partiet av matsmältningskanalen
från magsäcken till analöppningen
anat.tarmblödningtarminnehållblindtarmtolvfingertarmtarmen består av tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmenfiberrik mat stimulerar tarmarnas verksamhet○spec. i ett uttryck för att ha avföringtömma blåsan och tarmarna○äv. bildligt om långsmal företeelse, särsk. sådan som utgör bihangbyn ligger vid en tarm av sjönsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tharmber; gemens. germ. ord med grundbet. ’genomgång’