Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et ~er
tann·in·et●en blandning av garvsyror som erhålls ur galläpplen
och bl.a. används som betmedel, vid garvning och inom medicinen
jordbr.med.JFRcohyponymgallussyra
tanninpreparatsedan 1834av fra. tanin med samma betydelse, till tan ’ekbark’