Svensk ordbok 2009, webbversion

tanni´n substantiv ~et ~er tann·in·et●en blandning av garv­syror som erhålls ur gall­äpplen och bl.a. an­vänds som bet­medel, vid garvning och in­om medicinen jordbr.med.JFRcohyponymgallussyra tanninpreparatsedan 1834av fra. tanin med samma betydelse, till tan ’ekbark’