Svensk ordbok 2009, webbversion
tank
`
a
verb
~de ~t
tank·ar
●
förse med (flytande) bränsle
särsk. bensin el. olja
trafik.
tanka bilen
tanka ngt
sedan 1929
Subst.:
vbid1-356807
tankande
,
vbid2-356807
tankning