Svensk ordbok 2009, webbversion

tan`dpetare substantiv ~n äv. vard. tandpetarn, plur. ~, best. plur. tandpetarna tand|­pet·ar·en●liten (trä- eller plast)pinne för ren­göring av svår­åtkomliga ut­rymmen mellan tänderna mest till­fälligt anv., t.ex. efter mål­tid i mån av till­gång hyg.JFRcohyponymtandsticka sedan ca 1750