Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tandpetarn, plur. ~, best. plur. tandpetarna
tand|pet·ar·en●liten (trä- eller plast)pinne för rengöring av svåråtkomliga utrymmen mellan tänderna
mest tillfälligt anv., t.ex. efter måltid i mån av tillgång
hyg.JFRcohyponymtandsticka
sedan ca 1750