Svensk ordbok 2009, webbversion

1tan´dem substantiv ~et tandem·et●spann med två hästar, den ena fram­för den an­dra trafik.○äv. ut­vidgat (vanligen i sammansättn.)helhet av två (eller flera) sam­verkande enheter tandemcykeltandemkanottandemmaskintandemmotor○särsk. om (teknik för cykling på) tandem­cykelcykla tandemköra tandemåka tandemsedan 1834av eng. tandem med samma betydelse; till lat. tan´dem ’äntligen; i längden’
2tan´dem substantiv ~en tandem·en●tandem­cykel trafik.sedan 1894se 1tandem