Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
tam|tam●ett gonggongliknande slaginstrument med mörk klang och obestämd tonhöjd
urspr. indiskt
musik○äv.afrikansk trumma
sedan 1832av hindi tamtam med samma betydelse; ljudhärmande
substantiv,
ingen böjning, neutr.
tam|tam●trummande ljud
musik○äv. rent ljudåtergivande”tamtam, tamtaratam”, ljöd det från trummornasedan 1861ljudhärmande