Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
tamb·ur·in·en●ett slaginstrument som består av ett trumskinn uppspänt i en ram med rasslande metallskivor
musikspela tamburinslå på tamburinsedan 1773av fra. tambourin ’liten trumma’; jfr tambur, tamburmajor
Jag bringar druvor, jag bringar rosor, Jag skänker i av mitt unga vin; På alla stigar, på alla kosor Jag slår den ljudande tamburin.Carl Snoilsky, Inledningssång (i Italienska bilder, 1865)