Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen talesmän, best. plur. talesmännen
tal·es|mann·en●(mans)person som är särskilt utsedd att företräda ngn i viss fråga
särsk. med uppgift att argumentera m.m.
samh.yrk.JFRcohyponymsagesman
partiets talesman i miljöfrågor○äv. ngt utvidgatförespråkare
en talesman för ökad kollektivtrafik○äv.person som vidarebefordrar meddelanden
särsk. från myndighet e.d., t.ex. till pressen
en talesman för regeringen förnekade uppgiftenen talesman (för ngn/ngt)sedan 1603