Svensk ordbok 2009, webbversion

ta`lesman substantiv ~nen talesmän, best. plur. talesmännen tal·es|­mann·en●(mans)person som är sär­skilt ut­sedd att före­träda ngn i viss fråga särsk. med upp­gift att argumentera m.m. samh.yrk.JFRcohyponymsagesman partiets talesman i miljö­frågor○äv. ngt ut­vidgatföre­språkare en talesman för ökad kollektiv­trafik○äv.person som vidare­befordrar med­delanden särsk. från myndighet e.d., t.ex. till pressen en talesman för regeringen förnekade upp­giftenen talesman (för ngn/ngt)sedan 1603