Svensk ordbok 2009, webbversion

tagg`a verb ~de ~t tagg·ar1ofta perf. part. förse med vassa ut­skjutande spetsar Nolltagga ngtsedan 15412förse (text­material) med språkliga markeringar vanligen som komplement till el. för under­lättande av data­maskinell analys vard.databehandl.○äv.måla graffiti de vägrade att tagga på de väggar kommunen upp­låtit åt demtagga ngtsedan 1960-taletav eng. tag med samma betydelse, till tag ’etikett’; av samma urspr. som tagg 3ofta refl. och med partikelnupp ladda upp och i för­väg koncentrera sig på ngn viktig händelse, t.ex. en tävling Nollkillarna har börjat tagga upp in­för kvalethon försökte tagga upp sig i an­dra set men kom aldrig in i matchentagga (upp) ngnsedan 1992Subst.:vbid1-355624taggande, vbid2-355624taggning