Svensk ordbok 2009, webbversion
tadel
[ta´-el.tad´-]
substantiv tadlet
tadl·et1klander
ngt åld.komm.gå fri från tadelstå över allt tadeltadel (av/mot ngn/ngt)sedan 1733av ty. Tadel med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
2i vissa uttryck
(karaktärs)fel
ngt åld.psykol.en riddare utan fruktan och tadelsedan 1753