Svensk ordbok 2009, webbversion

tadel [ta´-el.tad´-] substantiv tadlet tadl·et1klander ngt åld.komm.gå fri från tadelstå över allt tadeltadel (av/mot ngn/ngt)sedan 1733av ty. Tadel med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. 2i vissa ut­tryck (karaktärs)fel ngt åld.psykol.en riddare utan fruktan och tadelsedan 1753