Svensk ordbok 2009, webbversion

tack`sägelse substantiv ~n ~r tack|­säg·els·en1muntligt ut­tryckt tack ofta i religiösa samman­hang högt.relig.hon undan­bad sig alla tacksägelseren tacksägelse (till ngn)sedan 15262kun­görelse vid guds­tjänst om döds­fall in­om församlingen åt­följd av kortare klock­ringning och bön relig.tacksägelseringningsedan 1600