Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
tack|säg·els·en1muntligt uttryckt tack
ofta i religiösa sammanhang
högt.relig.hon undanbad sig alla tacksägelseren tacksägelse (till ngn)sedan 15262kungörelse vid gudstjänst om dödsfall inom församlingen
åtföljd av kortare klockringning och bön
relig.tacksägelseringningsedan 1600