Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tackl·ing·en1(stående och löpande) rigg
sjö.sedan 16362angrepp med kroppen mot (boll- eller puckförande) motspelare
i syfte att erövra bollen el. pucken
sport.glidtacklingkroppstacklingen hård tacklingen ojust tacklinghan blev utvisad för våldsam tacklingen tackling (mot ngn/ngt)sedan 1913