Svensk ordbok 2009, webbversion

tack`ling substantiv ~en ~ar tackl·ing·en1(stående och löpande) rigg sjö.sedan 16362an­grepp med kroppen mot (boll- eller puckförande) mot­spelare i syfte att erövra bollen el. pucken sport.glidtacklingkroppstacklingen hård tacklingen o­just tacklinghan blev ut­visad för våldsam tacklingen tackling (mot ngn/ngt)sedan 1913