Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tackl·ar1förse (segelfartyg) med tackling
sjö.JFRcohyponymrigga 1
tackla ngtsedan 1509Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. takla; till tackel
2gå (boll- eller puckförande motspelare) in på livet i syfte att erövra bollen eller pucken
sport.en försvarsspelare måste tackla hårt och bestämt○äv. bildligtpå allvar ta itu med
problem e.d.
tackla budgetunderskottetbrottsligheten måste tacklas med nya metodertackla ngn/ngtsedan 1923av eng. tackle med samma betydelse; av samma urspr. som tackla 1
Subst.:vbid1-355412tacklande,
tackling