Svensk ordbok 2009, webbversion

tack`la verb ~de ~t tackl·ar1förse (segel­fartyg) med tackling sjö.JFRcohyponymrigga 1 tackla ngtsedan 1509Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. takla; till tackel 2gå (boll- eller puckförande mot­spelare) in på livet i syfte att erövra bollen eller pucken sport.en försvars­spelare måste tackla hårt och bestämt○äv. bildligtpå allvar ta i­tu med problem e.d. tackla budget­underskottetbrottsligheten måste tacklas med nya metodertackla ngn/ngtsedan 1923av eng. tackle med samma betydelse; av samma urspr. som tackla 1 Subst.:vbid1-355412tacklande, tackling