Svensk ordbok 2009, webbversion

tack´el substantiv tacklet, plur. ~, best. plur. tacklen tackl·et●grov talja för större tyngder på (segel)fartyg sjö.tackel och tågsedan 1461Arboga stads tänkebokfornsv. takel; av lågty. takel ’skeppsutrustning; tåg­verk’, trol. till taken ’ta’; jfr ta