Svensk ordbok 2009, webbversion

tabuord [-bu`-äv.ta`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tabu|­ord·et●ord som inte får ut­talas av religiösa el. sociala skäl psykol.relig.språkvet.JFRcohyponymnoaord efter­som ”djävul” var ett tabuord an­vände man om­skrivningar som ”hin” och ”hin håle”sedan 1922