Svensk ordbok 2009, webbversion
[-bu`-äv.ta`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tabu|ord·et●ord som inte får uttalas
av religiösa el. sociala skäl
psykol.relig.språkvet.JFRcohyponymnoaord
eftersom ”djävul” var ett tabuord använde man omskrivningar som ”hin” och ”hin håle”sedan 1922