Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
tabul·at·ur·en●notskrift där tonsymbolerna utgörs av bokstäver eller siffror som anger fingrarnas placering
på klaviatur e.d.; förr anv. för tangentinstrument och luta
musikorgeltabulatursedan 1582av ty. Tabulatur med samma betydelse; till lat. tab´ula, se tavla