Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sönderföll sönderfallit sönderfallen sönderfallna, pres. sönderfaller
sönder|fall·er1äv. lös förb. i formenfalla sönder
upplösas i enklare beståndsdelar
och därvid ev. förstöras
fys.samh.det sönderfallande sovjetväldet i slutet av 1980-taletsönderfallasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. sunder falla
2kunna delas upp
i (abstrakta) delar
vetenskapl.problemet sönderfaller i fyra delproblem, nämligen ...dikten sönderfaller i tre delarsönderfalla i ngrasedan 1811Subst.:vbid1-354770sönderfallande;
sönderfall (till 1)