Svensk ordbok 2009, webbversion

sön`derfalla verb sönderföll sönderfallit sönderfallen sönderfallna, pres. sönderfaller sönder|­fall·er1äv. lös förb. i formenfalla sönder upp­lösas i enklare bestånds­delar och där­vid ev. förstöras fys.samh.det sönderfallande sovjetväldet i slutet av 1980-taletsönderfallasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. sunder falla 2kunna delas upp i (abstrakta) delar vetenskapl.problemet sönderfaller i fyra delproblem, nämligen ...dikten sönderfaller i tre delarsönderfalla i ngrasedan 1811Subst.:vbid1-354770sönderfallande; sönderfall (till 1)