Svensk ordbok 2009, webbversion
söm`ngångare
substantiv ~n äv. vard. sömngångarn, plur. ~, best. plur. sömngångarna
sömn|gång·ar·en●person som går omkring i sovande tillstånd
med.yrk.○ofta bildligthan verkade frånvarande och rörde sig som en sömngångaresedan 1794