Svensk ordbok 2009, webbversion

söm`ngångare substantiv ~n äv. vard. sömngångarn, plur. ~, best. plur. sömngångarna sömn|­gång·ar·en●person som går om­kring i sovande till­stånd med.yrk.○ofta bildligthan verkade från­varande och rörde sig som en sömngångaresedan 1794