Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sömmarn, plur. ~, best. plur. sömmarna
sömm·ar·en●i vissa sammansättn.
person som yrkesmässigt syr
handarb.yrk.segelsömmaresedan 1498 (i sammansättn. -lön)Kumla kyrkas räkenskapsbokfornsv. sömare