Svensk ordbok 2009, webbversion

sömm`are substantiv ~n äv. vard. sömmarn, plur. ~, best. plur. sömmarna sömm·ar·en●i vissa sammansättn. person som yrkesmässigt syr handarb.yrk.segelsömmaresedan 1498 (i sammansättn. -lön)Kumla kyrkas räkenskapsbokfornsv. sömare