Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sökarn, plur. ~, best. plur. sökarna
sök·ar·en1person som söker
ofta efter ngt abstrakt, t.ex. en livsåskådning
Nollhan har alltid varit en sökaresedan 16402detalj på kamera med vars hjälp kameran kan ställas in mot motivet
film.sökarlinsfå in motivet i sökarensedan 1895