Svensk ordbok 2009, webbversion

sö`dergök substantiv ~en ~ar söd·er|­gök·en●gök som hörs i söder och enl. folk­tron (och en gammal rimramsa) före­bådar död zool.JFRcohyponymnorrgök södergök är dödergöksedan 1750Och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.Evert Taube, Dansen på Sunnanö (1953)