Svensk ordbok 2009, webbversion

sång`fågel substantiv ~n sångfåglar sång|­fågl·ar●fågel med sär­präglad sång som till grund­mönstret är ned­ärvd men vars finesser måste läras in i allmän­språketzool.○spec. om en huvud­typ av tättingar med så­dan sång, t.ex. finkar, lärkor, trastar och sångare○äv. bildligtperson som sjunger vackert sedan 1639