Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sångarn, plur. ~, best. plur. sångarna
sång·ar·en1(mans)person som sjunger
vanligen yrkesmässigt el. i organiserade sammanhang
musiksångarbroderkörsångareoperasångaresolosångaremusikanter och sångarehan är en utmärkt sångaresedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. sangare ’sångare; musikant’
2skald
åld.litt.vet.sedan 1300 (som tillnamn)stadfästelse på gåva utfärdad av Sigmund Keldorsson och Filip Björnsson (Svenskt Diplomatarium)3typ av liten slank, spetsnäbbad tätting som har vacker, ofta varierande sång
men vanligen oansenlig fjäderdräkt
zool.JFRcohyponymsångfågel
sångarfågellövsångaresävsångareträdgårdssångaresångarna är insektsätaresedan 1839