Svensk ordbok 2009, webbversion

sång`are substantiv ~n äv. vard. sångarn, plur. ~, best. plur. sångarna sång·ar·en1(mans)person som sjunger vanligen yrkesmässigt el. i organiserade samman­hang musiksångarbroderkörsångareoperasångaresolosångaremusikanter och sångarehan är en ut­märkt sångaresedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. sangare ’sångare; musikant’ 2skald åld.litt.vet.sedan 1300 (som till­namn)stadfästelse på gåva utfärdad av Sigmund Keldorsson och Filip Björnsson (Svenskt Diplomatarium)3typ av liten slank, spetsnäbbad tätting som har vacker, ofta varierande sång men vanligen o­ansenlig fjäder­dräkt zool.JFRcohyponymsångfågel sångarfågellövsångaresävsångareträdgårdssångaresångarna är insekts­ätaresedan 1839