Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
säv·en●typ av halvgräs med ett eller flera ax av tvåkönade blommor vars hylle är reducerat till några få borst
förekommande i vatten och sumpmark
bot.sävkorgsävmattahavssävullsävvass och sävmattor av flätad sävvanlig säv kallas också ”kolvass”sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. säf; nord. ord av oklart urspr.
Sommar var du och blommande vår, sävens sus vid sjöarnas stränder. Sov, vår sångare, sov på din bår, lyft på tusendes händer!Verner von Heidenstam, Gustaf Frödings jordafärd (i Nya dikter, 1915; med anspelning på Frödings dikt ”Säv, säv, susa”, se sentens vid susa)