Svensk ordbok 2009, webbversion

sä´ter substantiv ~n sätrar sätr·ar●fä­bod jordbr.säterjäntasäterstugasedan 1285 (i ort­namn)öppet brev utfärdat av Magnus Ladulås med stadfästelse av gårdsbyte (Svenskt Diplomatarium)fornsv. säter, sv. dial. säter; urspr. ’uppehålls­ort’ och besl. med sitta