Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`rskriva verb särskrev särskrivit särskriven särskrivna, pres. särskriver sär|­skriv·er●äv. lös förb. i formenskriva isär skriva i två eller flera ord med avs. på ut­tryck som äv. kan skrivas som ett ord språkvet.ordet ”istället” särskrivs vanligen○spec. som språk­fel (i fråga om ord som inte kan delas upp)många av eleverna särskriver och man hittar så­dant som ”barn bok” och ”film festival” i deras upp­satsersärskriva (ngt)sedan 1863Subst.:vbid1-859549särskrivande, vbid2-859549särskrivning På senare år har särskrivning av sammansättningar blivit allt vanligare, inte bara bland ovana skribenter: filmfestival -> *film festival, sjuksköterska -> *sjuk sköterska. Har man problem med sammansättningar i skrift kan man ha hjälp av ett par regler: 1) Man kan lyssna på uttalet. Om ordet (eller den eventuella särskrivningen) uttalas med grav accent, som nästan alla sammansättningar inklusive filmfestival och sjuksköterska, ska det sannolikt inte särskrivas 2) Det är mycket ovanligt att två substantiv står intill varandra i svenska meningar, om inte det första är en genitivform (det går överhuvudtaget inte att tänka sig en korrekt mening där film festival ingår).  Numera finns det dataprogram som upptäcker kanske 75 procent av alla felaktiga sammansättningar. De bygger ofta bl.a. på regel 2 ovan men kan förstås inte säkert felmarkera särskrivningar av typen sjuk sköterska (som ju kan vara korrekta).