Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
sä`rkullbarnsä`rkullbarn
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sär·kull(s)|barn·et●person som är barn till (bara) en av två makar eller sambor
särsk. jur.släkt.yrk.den efterlevande maken vill ofta undvika att dela med sig av sitt giftorättsgods till den avlidnes särkullsbarnsedan 1981