Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
sär|klass●i vissa uttryck
(kvalitativt) överlägsen klass
jämfört med andra företeelser av samma typ
allmän värderinghon står i absolut särklass bland landets barnboksförfattareNN:s särklass underströks alltmerlagets i särklass bäste målskyttsedan 1917