Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`rklass substantiv, ingen böjning, n-genus sär|­klass●i vissa ut­tryck (kvalitativt) över­lägsen klass jäm­fört med an­dra före­teelser av samma typ allmän värderinghon står i absolut särklass bland landets barnboks­författareNN:s särklass under­ströks allt­merlagets i särklass bäste mål­skyttsedan 1917