Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
superl.
●se äv.dålig, 1sämre
som har de ogynnsammaste eller olämpligaste egenskaperna
Nolltiokamparna är ofta sämst i kastgrenarnahon var på sitt sämsta humörhan visade sina sämsta sidor○ibl. substantiverat, särsk. i negerade uttryckbio och supè, inte det sämstai sämsta fallsefall 3
sedan mitten av 1400-taletHelige Bernhards Skrifterfornsv. sämaster, sämster; av ovisst urspr.
adverb,
superl.
●se äv.2sämre
på ogynnsammaste eller olämpligaste sätt
Nollde sämst ställda i samhälletsedan ca 1815