Svensk ordbok 2009, webbversion

1sämst adjektiv, superl. ●se äv.dålig, 1sämre som har de o­gynnsammaste eller o­lämpligaste egenskaperna Nolltio­kamparna är ofta sämst i kast­grenarnahon var på sitt sämsta humörhan visade sina sämsta sidor○ibl. substantiverat, särsk. i negerade ut­tryckbio och supè, inte det sämstai sämsta fallsefall 3 sedan mitten av 1400-taletHelige Bernhards Skrifterfornsv. sämaster, sämster; av o­visst urspr.
2sämst adverb, superl. ●se äv.2sämre på o­gynnsammaste eller o­lämpligaste sätt Nollde sämst ställda i sam­hälletsedan ca 1815