Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`ldjur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en säl|­djur·et●typ av vatten­levande rov­djur som har spol­formig kropp med tjockt späck­lager (under en tät, glansig päls) och korta, fenlika extremiteter och som andas med lungor fast­än dess rätta element är vattnet; om bl.a. säl, val­ross och sjö­lejon zool.en­bart vid vila och parnings­tid samt vid ungarnas födsel tar sig säldjuren upp på landsedan 1790