Svensk ordbok 2009, webbversion

säck`a verb ~de ~t säck·ar●an­ta hop­sjunken form likt en säck taket hade börjat säckabyxorna säckade i grenensäckande linor med tvätt○äv.ofta med partikelni­hop kollapsa om person el. före­mål e.d. bilen säckade i­hop mitt i korsningenhan säckade i­hop av trötthetsäcka (ihop)sedan 1749sv. dial. säcka; till sjunka; jfr sacka Subst.:vbid1-353268säckande, vbid2-353268säckning