Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
säck·ar●anta hopsjunken form
likt en säck
taket hade börjat säckabyxorna säckade i grenensäckande linor med tvätt○äv.ofta med partikelnihop
kollapsa
om person el. föremål e.d.
bilen säckade ihop mitt i korsningenhan säckade ihop av trötthetsäcka (ihop)sedan 1749sv. dial. säcka; till sjunka; jfr sacka
Subst.:vbid1-353268säckande,
vbid2-353268säckning