Svensk ordbok 2009, webbversion

sys`konbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sysk·on|­barn·et●barn till viss persons syskon släkt.yrk.hon skämde bort sina syskonbarn för hon hade inga egna barnngns syskonbarn, syskonbarn till ngnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. systkina barn