Svensk ordbok 2009, webbversion
sys`konbarn
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sysk·on|barn·et●barn till viss persons syskon
släkt.yrk.hon skämde bort sina syskonbarn för hon hade inga egna barnngns syskonbarn, syskonbarn till ngnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. systkina barn