Svensk ordbok 2009, webbversion

syre´n substantiv ~en ~er syr·en·en●typ av buske med mot­satta blad och väl­luktande blommor i täta, klaselika samlingar all­mänt odlad i träd­gårdar och parker bot.syrenbersåsyrenbuskesyrenhäckdet doftade honung i junikvällen från torpets alla vita och lila syrener○vanligen med ton­vikt på blommornasyrendoftsyrenfärgadsedan 1690av lat. syring´a med samma betydelse, till sy´rinx ’rör; herde­flöjt’