Svensk ordbok 2009, webbversion

synkop [-kå´p] substantiv ~en ~er syn·kop·en●betoning av en takt­del som med hän­syn till takt­arten normalt är o­betonad bl.a. i jazz­musik musiksedan 1848till grek. syn´ ’till­sammans’ och kope´ ’huggning’