Svensk ordbok 2009, webbversion
synkop
[
-kå
´
p
]
substantiv
~en ~er
syn·kop·en
●
betoning av en taktdel som med hänsyn till taktarten normalt är obetonad
bl.a. i jazzmusik
musik
sedan 1848
till grek.
syn
´
’tillsammans’ och
kope
´
’huggning’