Svensk ordbok 2009, webbversion

syn`dig adjektiv ~t synd·ig●som präglas av synd om person, handling e.d. admin.psykol.relig.syndigt leverne○spec. relig.jag fattig, syndig människavissa troende an­såg det syndigt att dansa○äv. rent förstärkandepralinerna var syndigt goda (adv.)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. syndogher