Svensk ordbok 2009, webbversion

syn`dafall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en synda|­fall·et●vanligen best. f. sing. Adams och Evas brott att äta av kunskapens träd och där­med förlora sin sexuella o­skuld; enl. Bibeln relig.○äv.det att falla i synd alla brott och syndafall i mänsklighetens historiasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. synda fal